Miriam!

Vi har vart bästisar i ca 2 år. Men det känns som om vi vart det mycket längre. När vi var små var vi inte alls kompisar. Vi drog i varandras hår och bråkade om alla killar. Vi fattade aldrig. Man är ju dum när man är liten. Jag vet att vi bråkade mycket på dagis. Sen när vi började ettan blev vi bara kompisar, och var med varandra lite då och då. Vi var aldrig jättebra vänner. Var vi typ sjukt dumma eller? Haha. Men i femman, då vi förmodligen blev smarta blev vi bästisar. Seriöst, den dagen glömmer jag aldrig. Vi hade så jävla kul gumman! Det fanns bara 1 problem. Vi var ovänner med alla tjejer i vår klass. Och dom i paralellklassen var bara sjukt tråkiga. Så vad gjorde vi? Vi började vara med killarna, och det slutade med att vi blev värsta fjortisgänget. Du, jag, Lukas, Adam, Johan & Niklas. Dom första, och bästa vännerna jag har haft. Fast, vi kommer ju alltid vara bästavänner! Vi brydde oss aldrig om vad alla tyckte om oss. Jag och Du Miriam. Vi. Vi var sjukt modiga som vågade stå för vår stil. Idag skulle jag bara skämmas och tycka att jag var påväg mot någon jävla maskerad. Nog tjatat om det. Det är Miriam allt handlar om. DU har alltid funnits vid min sida. Du har hjälpt genom allt. Familjebråk, problem med pojkvännen & allting. Du är så underbar! Jag ska alltid finnas för Dig. Inget/ingen kan komma oss emellan. Vi har ett starkt band mellan oss, och det är våra händer som håller ihop oss. Jag tänker aldrig släppa. Om du skulle vilja det, skulle jag bara limma ihop dom, för jag släpper dig verkligen ALDRIG. Du är den Bästavän alla drömmer om. Jag har fan den turen att ha dig då. Vi har gjort allt tillsammans och har sjukt många minnen tillsammans. Jag kan inte ens sitta i ett år och berätta utan att det tar slut. Alla gånger jag har tråkigt, är det Dig jag ringer först. Jag skulle inte ens hinna tänka på någon annan. Det är bara Du som dyker upp i skallen. Vem jag skulle tänka på ifall du inte kunde vara med mig, skulle vart helt random. För du betyder mest, sötnos. Du är nog den enda som orkar läsa detta, men vem bryr sig? Jag vill bara visa hur mycket du betyder för mig och att jag älskar dig. Hoppar du hoppar jag. Fast gumman, tänk aldrig på att ens göra det? Isåfall tänker jag hindra dig. Du och jag till graven. Ett liv utan dig ... kan inte ens tänka tanken, men det skulle vara hemskt, helt meningslöst. Varför leva ens? Jag lever med dig, inte med någon annan. Ingen kan ta din stora plats i mitt hjärta. Jag skulle kunna skriva en hel bok om dig, med flera fortsättningar om allt vi gör i framtiden. För vi kommer ju vara bästavänner hela livet. Right? Yes. Jag längtar SJUKT mycket tills vi har våran fest som vi ska ha någon gång i December. Jag vill att kvällen ska vara perfekt, inga fel, bara vi och våra nära vänner. Inget kan bli bättre.

Jag hinner inte skriva mera. Men gumman, älskling, systern min, sötnos, bästa vän & allt positiva människa. Jag älskar dig, obeskrivligt mycket. ♥